Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; WP_MatchesMapRegex has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/class-wp.php on line 634 Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; Translation_Entry has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/pomo/entry.php on line 14 Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; POMO_Reader has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/pomo/streams.php on line 12 Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; POMO_FileReader has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/pomo/streams.php on line 120 Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; POMO_StringReader has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/pomo/streams.php on line 175 Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; POMO_CachedFileReader has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/pomo/streams.php on line 221 Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; POMO_CachedIntFileReader has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/pomo/streams.php on line 236 Deprecated: Methods with the same name as their class will not be constructors in a future version of PHP; WP_Widget_Factory has a deprecated constructor in /customers/e/8/7/attervall.se/httpd.www/wp-includes/widgets.php on line 544 Evelina Attervall » På tur till Svalbard

Särskilt inhägnande dagis hade vi fått höra, som skydd mot påhälsningar från Arktis mäktiga konung. Väl framme visade det sig dock att just byn verkar vara skyddad från isbjörnar, där behöver man inte vara beväpnad som annars på Svalbard. Färgglada stugor av samma sort är invånarnas hem, en stark kontrast till de mörka bergstopparna och den vita snön. Utanför, på snart tinad mark, stod skotrarna uppradade.

Vårt första äventyr bar iväg till Pyramiden, en tidigare rysk gruvby som övergavs i slutet av 1990-talet. Idag är det en spökstad bebodd av endast ett fåtal människor som tar emot besökande turister. Färden gick över berg och genom djupa dalar, och över Tempelfjorden där isen ännu låg tjock. Små knubbiga ringsälar gottade sig vid varsitt hål, som de skrapat upp med labbarna. Så fort vi kom i närheten gled de snabbt ned i vattnet. Sälarna är ett hett villebråd för isbjörnen och enligt hörsägen hade en björnmamma synts till med sina två ungar. Guiden spanade koncentrerat i sin kikare, men ingen lycka. Vi fick nöja oss med ett par dagar gamla björnspår.

I Tempelfjorden är ett skepp fastfruset i isen, ett övernattningsalternativ varje vinter.  Längre bort faller en 40 meter hög glaciärvägg ned i vattnet.  Vi passerade Nordenskiöldglaciären,  efter den svenske upptäcktsresande Adolf Erik Nordenskiöld.

Han gjorde flera expeditioner till Svalbard i mitten av 1800-talet och upptäckte bland annat nordostpassagen, en sjöväg i Norra ishavet mellan Europa och Asien. När molnen skingrade sig blänkte det enorma isberget av tandkrämsliknande turkosblå färg i solskenet.

Pyramiden grundades av Sverige 1910 och såldes till Sovjetunionen 1927, där orten byggdes upp kring kolindustrin. Vi visades runt till övergivna byggnader med en gymnastiksal, biograf och en simhall. I ett gammalt lägenhetshus ruvade sjöfåglar i varje fönster, och en mager fjällräv kikade nyfiket fram bakom en stenmur. Vid en staty av kommunistledaren Lenin höll ett gäng unga killar på att spela in en film om skateboardåkning i udda miljöer.

Skoter eller hundspann är de fortskaffningsmedel som finns tillhanda för att ta sig runt öarna vintertid. Den annalkande våren gjorde snön tung och seg. De sex grönlandshundarna och canadian huskies som drog vår släde var detta till trots helt lyckovilda av att ge sig ut på tur. På stadiga ben turades vi om att manövrera släden och det hade kunnat gå undan om vi inte placerats sist i ledet eller om gänget framför hade haft en med oss något mer matchande tävlingsnerv.  Men det var ju ingen tävling, utan bara ren njutning att susa fram i Bolterdalen i harmonisk tystnad.

Solen gassade på himlen vid halvtvåtiden på natten, en fantastisk upplevelse som midnattssol innebär och vardag för den arktiska befolkningen mellan april och augusti. Men det är tvära kast, på vintern är världen inbäddad i totalt mörker. Ungefär samma kontrast hade den norska nationaldagen, för åtminstone min del, bjudit på. När jag drygt ett halvt dygn tidigare stått på toppen av Sarkofagen i pinande snöstorm och inte såg en meter framför mig förbannade jag fjällvärldens snö och kyla och lovade att aldrig gå på tur igen. Sedan dess hade vingslagen från havhestene som följde vår skuta, och den böljande isfjorden som vi korsade mot Borebreen, öppnat upp sinnena till helt andra dimensioner. Med saltstänk på huden och syrlig drink i kroppen begav vi oss omslutna av värme hemåt.

Så fick vi slutligen ett isbjörnsmöte. Helt odramatiskt eftersom den var uppstoppad på Svalbard museum, ett besök som inte bara fördjupade vår historiebildning, utan också berörde. Särskilt gripande var skildringen av den blodiga jakten under 1600-talet och framåt, då grönlandsvalen nästan utrotades. Och den grymma valrossjakten då djuren dödades när de låg tillsammans i grupp. De närmast vattnet dödades först för att hindra de bakom att fly. Idag är många djur i den arktiska faunan  fredade, men knappast skonade från människans jakt på rikedomar. 
Maj 2013